Ljud från oväntade håll – När vardagsljud blir till musik

När man lyssnar på musik eller ser på musikvideos ser man inte var ljuden kommer ifrån. Om man försöker visualisera instrumenten lyckas man oftast urskilja trummor, gitarr och ibland bas. Men så finns de där ljuden som är riktigt svårdefinierade. Kanske kan de beskrivas som ljudet av klinkande rör, knarrande trägolv eller rent av okokt spaghetti?

Den syntetiska musiken

Innan vi ger oss in på de oväntade och svårdefinierande ljuden, kan vi tala om de digitala ljuden. Som jag tidigare skrev kan man visualisera exempelvis en gitarr. Men ibland är det inte en akustisk gitarr du hör eller ens en elgitarr! I själva verket är det ett helt fiktivt och teknologiskt ljud. Men det är faktiskt varken oväntat, svårdefinierat eller särskilt spännande egentligen. Vi vet alla att de syntetiska system har givit oss enklare metoder att producera audio.

Vad har Depeche Mode och Adele gemensamt?

”Kuggfråga!”, tänker du. Men syntgruppen och soulpop-stjärnan har en gemensam nämnare. De har använt oväntade källor för att framkalla ljud som tilltalar dem. Om du vill hitta ditt eget sound, kan du också använda Hotels rabattkod för att resa världen runt och finna de särskilda ljud som tilltalar just dig och din musik.

Depeche Mode har varit aktiva sedan 1980, och Adele föddes inte förrän 1988. Likväl har de oberoende av varandra kommit på att oväntade metoder kan skapa oanade framgångar. När Depeche Mode spelade in skivan ”Some Great Reward” 1984, sprang bandmedlemmen och låtskrivaren Martin L Gore runt och slog på rör och asfalt – för att framkalla coola industriljud som skulle passa till den nya skivans nisch. Skivans inspelningsprocess blev även filmad, och när man köper den i CD form kan man välja att få med tillhörande DVD, så att man kan uppleva Gores frenetiska letande efter passande vardagsljud. Om man exempelvis lyssnar på ”People are people”, kan man tydligt höra metalljud från rostiga rör som torteras.

När Adele spelade in en av sina mest kända och uppskattade låtar ”Rolling in the deep” (2010), stampande hon med foten i tröskeln. Det kanske låter lite underligt men hon bokstavligen stampade med foten på studiogolvet, i takt med musiken. Hennes producent tyckte att det lät så bra att han bestämde sig för att använda det i låten. Låten har ett stadigt och medryckande beat – och nu vet vi varför! Adele själv har med samma känsla både stampat och sjungit låten.